Mitt möte med glaset liknar människomöten. Det finns alltid nya dimensioner och överraskningar.

Det varma glaset har sitt eget liv, flytande och i ständig rörelse. Helena arbetar utifrån glasets premisser och förenar mitt behovet av att uttrycka sig med glasets egen kvalitet. Hon är intresserad av materialets metamorfos, glasets väg från flytande till fast. Fjärilens utveckling från ägg till fulländning, järnets vandring från jord till föremål och genom nedbrytningen åter till stoft. Livet självt är en förvandling och Helena behandlar sina minnen och upplevelser narrativt i konsten. Klart glas i kontrast till rostiga järnytor får utgöra scenen för hennes egen berättelse, en dokumentation av en  förvandling.